This wasn't just a dream - Del 5
2012-03-04 | 23:01:01
Detta har hänt:
Jag kunde inte sova nu, det kändes bra att hon var hemma igen. Jag lyssnade på musik i ett par minuter och jag höll på att somna när Jasmine öppnade dörren försiktigt.
- I don't wanna sleep alone, sa hon och jag log. Jag kappade på min säng och hon kröp ner bredvid mig. Efter bara ett par minuter somnade hon.
Jag vaknade halv två och Jasmine sov fortfarande. Jag kunde inte fatta att om ett par dagar ska jag åka tillbaka till London och lämna Jasmine, lämna min familj. Jag satte mig upp på sängen för att tänka igenom det som hände inatt. Jasmine var full, hon kanske inte ens minns vad som hände igår. Hur hon hamnade i min säng. Jag vaknade från mina tankar när jag såg att Jasmine höll på att vakna.
- Godmorning sunshine, sa jag och log.
- Godmorning, sa hon och sträckte på sig.
- Do you remember how you got here? frågade jag förvånat.
- Yes, sa hon och gick upp.
Hon pussade mig på kinden och tackade ännu en gång för att jag hjälpte henne. Jag gick till badrummet där jag tvättade ansiktet och fixade till mitt hår. Fresh. Jag gick nerför trapporna där alla satt och pratade om nånting.
- Godmorning, sa jag.
- Godmorning, sa de och log.
Tjejerna hade dragit med mig till nagelsalongen som var precis vid huset. De skulle fixa fransk manikyr med gele, vafan det nu var. Jag satt och läste någon tidning medans jag väntade. Ikväll skulle vi alla ut på en resturang, Doniya skulle självklart möta oss där för hon var tvungen att göra något innan. När jag väntat på tjejerna i 1 timme var de äntligen klara. Andie, hon som ägde nagelsalongen sa att de inte behövde betala. Det var som en välkommen till England present till Jasmine. När vi hade kommit hem igen, gick jag till badrummet och duschade medans tjejerna fixade sig.
Jasmine's perspektiv
Jag bytte om till orangea short med lite paljetter och sen ett vanligt svart linne. Wayliha hade rosa, lilla, blåa shorts på sig med paljetter med ett vitt linne. Vi plattade vårat hår och sen gick vi ut från mitt sovrum. Påväg nerför trapporna så möttes vi av Zayn. Han hade chinos och sin blåa baseball jacka på sig. Vi gick ner för trapporna och där såg vi alla stå.
- Elias, när köpte du en blå baseball jacka?
- Zayn köpte den till mig, sa han och log.
- Did you buy Elias a baseball jacket? sa jag och log.
- Yes, sa han och fnittrade.
- You look beautiful, sa Saffa med ett väldigt gulligt leende.
- Thank you hunny, you too. Sa jag och kramade om henne.
Jag och Wayliha satte på oss converse för ingen av oss orkade med klackar idag. Vi alla satte på oss våra skor och en gick vi ut till bilen. Yaser satt i förarsätet, Trisha i passagerarsätet, Waliyha till vänster om mig, Zayn till höger och snorungarna bakom oss. Efter bara ett par minuter var vi framme och där såg vi Doniya stå. Jag kramade om henne och sen gick vi alla in i resturangen.
Det var väldigt gott och väldigt trevligt. Vi skrattade mycket under middagen och hade det bara allmänt trevligt. Vi hade precis ätit upp efterrätten när jag känner hur Zayn höll mig löst i handen. Hans värme fick mig att bli varm inombords. Men jag visste att det inte var rätt, att det aldrig skulle kunna bli jag och han. Jag tog loss min hand och jag såg att en liten bit från hans leende försvann. Doniya skulle jobba imorgon, Wayliha skulle på dans, Yaser, Trisha och Saffa skulle till Yasers pappa. Elias skulle visst följa med så ännu en gång skulle det bara vara jag och Bradfordboy hemma. Klockan började närma sig midnatt så vi bestämde oss för att röra våra sega arslen hemåt. Vi ställde oss upp, Yaser och Trisha betalade och sen gick vi ut till bilen. Vi satte oss och sen började Yaser att köra. När vi var framme så gick alla in i huset förutom jag och Zayn, vi skulle ta en nattpromenad.
- I like you, sa Zayn plötsligt.
- I like you too, sa jag.
- But..
- But what?
- We can't do this, I'm living with your parents and it's just wierd.
- They'll understand, just give it a chance? sa han med en frågande blick.
Jag svarade inte på det, jag kunde inte. Varför? för jag hade inte svaret på det. Var det ens värt det när han bor i London och var en kändis som höll på att resa jorden runt. Och det betydde att vi kanske skulle träffas någon vecka på flera månader. Jag skulle aldrig klara av det. Jag kände det på mig. Nu när jag bor i Bradford måste jag hitta någon i Bradford.
- No chance ha? sa han och kollade in i mina ögon.
Nu ska jag ta en paus, om jag inte blir sömnig så blir det ett till inlägg. Mina armar värker ..
I wanna stay up all night and read all your comments until I see the sun! :D
Postat av: Sophie
Skit bra novell verkligen! Och tack för att du skrivit 5 kapitel till oss läsare idag älskar din blogg Sarah
Postat av: Desirée
SÅ BRA SARAH! KEEP UP THE AWESOME WORK! LOVE TO YOU AND THE NOVEL!<3
Postat av: Ida Skoglar
Längtar till nästa :D <3
Trackback
