- Elias, vi kan inte bo såhär längre, sa jag.

- Det finns inte så mycket vi kan göra åt saken, svarade han med rödsprängda ögon.

Det skärde i hjärtat att veta att han bara var 13 år och var tvungen att gå igenom det här varje dag. Klockan var 11 på kvällen nu och snart skulle pappa lägga sig för att sova.

- Packa, vi kan inte bo här, sa jag tyst. Han kollade chockat på mig men gjorde som jag sa.

Jag stängde dörren sakta efter mig, nu var vi ute i mörkret utan att veta vad vi sulle göra. Vi hade inte så mycket kläder om man säger så, tack vare vår pappa som alltid tog allting för att dricka sig full. Jag hade länge velat gå till polisen men aldrig riktigt vågat, men nu när han hade börjat att slå min lillebror för ingenting var jag tvungen. Jag höll min bror i ena handen och i den andra höll jag i min slitna gamla väska. Jag började att gå mot polisstationen, men jag kände att Elias tvekade.

- Jasmine, är du säker?

- Ja.. men det var inte sant. Jag var inte säker.

- Kan vi inte gå tillbaka, han kanske slutar?

- Elias, vi har sagt sådär i veckor, månader. I 2 jävla år, han har inte slutat.

- Och det här han gjorde mot dig nu, han är inte normal. Han behöver hjälp.

Han kollade på mig och nickade. Vi gick in till polisstationen där jag såg en kvinna sitta vid receptionen.

- Hej, sa hon.

- Hej, jag vill polisanmäla en person, sa jag.

- För vad? sa hon och kollade på mig med sina isblåa ögon.

- Misshandel, sa jag och visade min brors blåmärken.

Jag och min bror fick gå in i ett varsitt förhörs rum, där förhörde de oss om allting. Jag berättade om mammas död som skedde för 2 år sen. Allt gick så snabbt, hon hade gått ut med sina vänner på baren och när hon skulle sätta sig i passagerarsätet kom en bil och körde in i hennes vänners bil, från mammas sida. Hon dog snabbt, utan att lida.

Vi hade bott än sålänge hos mammas gamla vän, Tanja hette hon. De hade gripit pappa så nu var vi säkra. De kollade i mammas testament om det stod något om att hon hade lämnat något till oss, pengar eller nånting. Eller om vart vi skulle bo ifall nånting hände med henne innan vi blev 18.

- Ni behöver inte bo hos en fosterfamilj, eran mamma kände en kvinna vars namn Trisha. Och ni kan flytta in till henne, sa polismannen.

- I Stockholm? sa jag med ett leende.

- Nej, i Bradford, sa han och mitt leende försvann snabbt.

- Bradford som i England, Bradford?

- Ja..

- Jasmine, nej vi kan inte flytta dit. Snälla, sa Elias.

Jag kollade på honom med ledsna ögon och sedan mot polisen.

- Det finns ingen möjlighet att ni kan bo hos någon annan än Trisha, hennes man och barn, sa han med en ledsen blick.

- När åker vi?

- Imorgon, sa han och gick därifrån.

Eftersom pappa hade blivit full och tagit mitt studeibedrag och Elias barnbidrag varje månad så la de in pengarna hos Tanja som sedan gav oss de.

Klockan var 5 på morgonen och jag hade precis vaknat, jag och Elias hade packat våra saker dagen innan. Jag satte mig upp på sängen och gnuggade mina ögon.

- Elias, vakna, sa jag och skakade om honom.

- Klockan är bara 5.

- Men vi måste vakna.

- Åh, okej då. Sa han och satte sig upp.

Vi gick till köket där Tanja satt med sin son.

- Godmorgon, jag skulle precis väcka er, sa hon och log.

- Godmorgon, sa jag och Elias i kör.

- Jag har gjort pannkakor till er om ni är sugna på det, sa hon och jag såg hur Elias lyste upp.

- Tack, jag älskar pannakor, sa han och jag instämnde.

Hon nickade och sen satte vi oss för att äta. Det var maj nu men jag och Elias skulle inte börja skolan förrens efter sommarlovet istället vilket var skönt. Hade nog inte orkat att börja direkt för den delen.

- Så, Jasmine du fyllde år för två månader sen. Vad fick du i present? sa hon och jag kollade ner på mina händer.

- Stryk, sa jag och jag kände att tårarna brände innanför ögonlocken.

- Gumman då, sa hon och kramade om mig.

Några tårar föll ner, och sen några till. Jag försökte att stoppa de men det gick inte. När vi hade ätit frukost gick vi upp för att byta om. Det var riktigt varmt ute men jag hade självklart inga shorts. Jag kollade igenom min väska och hittade ett par fula jeans som jag verkligen hatade. De var tajta uppe men när de kom längre ner var det väldigt löst och fult. Jag tog jeansen och gick ner till köket där jag klippte de, jag satte sedan på mig de. Jag hade aldrig haft shorts på mig för pappa sa alltid att jag hade fula ben, att de var tjocka. Han fick mig alltid att må dåligt över min kropp. Jag var alltid tvungen att fråga pappa om jag fick ha tubtopp vilket jag aldrig fick för han sa att jag var tjock och ful. Jag visste inte annat än att hålla på att fråga efter saker.

- Tanja, sa jag och hon kolla på mig.

- Ja, gumman?

- Får jag ha på mig en tubtopp?

- Varför frågar du mig? Du är 16, du bestämmer vad du vill ha på dig, sa hon och jag log.

- Jag var alltid tvungen att fråga pappa.

- Jaha, men gumman du får det.

- Tack! Sa jag och kramade om henne.

Jag sprang till rummet Elias var i och jag såg honom le, för första gången på år. Han kom och kramade om mig. Han undrade när jag hade köpt shortsen och jag sa att jag hade klippt de bara. Jag började leta i min väska efter min svarta tubtopp, och när jag äntligen hittat den gick jag in till badrummet för att sätta på mig den. Jag fick låna Tanjas plattång och sen sminkade jag mig lite.

- Elias, Jasmine, vi måste börja åka nu! Hörde jag hur Tanja ropade från nedervåningen.

- Vi kommer, sa Elias.

Vi gick ner för trapporna där Tanja stod och väntade på oss. Hennes son Gabriel skulle följa med oss till flygplatsen. Jag tog på mig mina converse som självklart var falska, Elias satte på sig sina och sen gick vi ut till bilen. Vi satte oss och sen började hon att åka. Hon bodde i Upplands Väsby så det tog bara ca en kvart att åka dit med bil. När vi hade kommit fram så kramade jag och Elias Tanja och Gabriel och tackade för allting. Jag och Elias gick igenom säkerhetskontrollen och en massa grejer sen vinkade vi till Tanja och Gabriel, sen gick de.

Vi satte oss vid Starbucks och vi beställde en chailatte var. Jag och Elias har alltid varit tvugna att snatta. Jag gjorde det mycket när jag var yngre och Elias börjaade när han insåg att jag gjorde det. Dålig förebild, här. Jag hade börjat sno pappa alkohol ibland och sen började jag röka. Pappa har alltid varit såhär. Jag satt i mina egna tankar tills Elias började slå mig på axeln.

- Aj, sa jag och han skrattade till och jag log.

- Vad? sa han med mammas fina leende.

- Jag är glad för du är glad.

- Jag älskar dig storasyster sa han och kramade om mig.

- Jag älskar dig också snorvalp.

Vi hörde hur de ropade upp vårat flyg så vi gick och ställde oss i kön. Jag gav Elias han pass och biljetten och sen när det blev våran tur gav vi de och sen gick vi in i planet. Jag satte mig i mitten och Elias till höger om mig.

- Excuse me, sa en kille och jag kollade upp. Jag möttes av ett par ljusbruna ögon och ett gulligt leende.

- Oh, sa jag och ställde mig upp så att han kunde komma förbi.

Jag visste vem det var, så mycket som tjejerna i skolan höll på att skryta. Zayn Malik från bandet One Direction. Han var snygg, väldigt snygg. När han hade satt sig satte jag mig ner. Planet började att röra på sig och bara efter någon minut var vi i luften. Jag brjade att bli mer och mer nervös. Jag tog fram min Iphone som mamma hade köpt till mig innan hon dog. Varje gång jag tänkte på  henne så fick jag tårar. En tår föll från mitt öga ner på skärmen och jag torkade snabbt bort det.

- Is something wrong? frågade han mig. Jag skakade bara på huvudet.

- You sure? sa han sedan och jag nickade.

Elias kollade bara på mig med tårar och jag kramade om honom

- Everything will be okay, sa Elias och jag kollade bara på honom.

- Varför pratar du på engelska? sa jag och fnittrade.

- Jasmine, talk on english and I'm talking on english because we're moving to England, sa han och blinkade.

- Oh my god, sa jag och vek mig av skratt.

Elias somnade på min axel och Zayn höll på att lyssna på musik. Jag satte i hörlurarna i öronen och satte på musik. One Direction fick det bli, deras låtarvar faktiskt bra. Precis när jag skulle trycka på play hör jag hur någon skrattar. Jag kollar på Zayn och ser att han tittar på mig och ler. Fan, säg inte att han såg att jag skulle lyssna på deras låt.

- What? sa jag och tog av mig hörlurarna.

- So you know who I am? sa han med världens finaste leende.

- Yes, Zayn.

- Haha, and your name was Jasmine, right?

- Yes.

- Nice to meet you, sa han och skakade min hand.

- Nice to meet you too, sa jag och log.

Jag satte i hörlurarna igen och sen satte jag på Moments. Jag kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre och tillslut somnade jag.

En kvinna och en man kom fram till oss när vi satt i Heathrow flyplats.

- Hi Jasmine and Elias, I'm Trisha, sa en kvinna och skakade hand med oss.

- I'm Yaser, sa mannen bredvid henne.

- Hi, sa jag och Elias i kör.

Zayn hade redan gått, jag visste att han bodde här i London. Men det hade liksom varit underbat om han skulle åka till Bradford till sin familj. Jag fick iallafall en bild med honom i flyplanet. Yaser tog min och Elias väskor till hans bil. Vi skulle bila till Bradford som tog ca 2 timmar. Jag och Elias var fortfarande väldigt trötta för vi hade inte sovit många timmar direkt. När vi satte oss i bilen och Yaser började att köra så la Elias sitt huvud på min axel och jag la mitt huvud på hans huvud. Efter bara ett par minuter somnade jag.

När vi var framme i Bradford så väckte Trisha oss.

- Sweethearts, we're here, sa hon och jag vaknade till.

- Sömntuta vakna nu, sa jag till Elias och han lipade åt mig när han vaknat till.

- You don't have to take our bags, sa jag till Yaser.

- It's okay, sa han och log mot mig.

När vi hade kommit in genom dörren så blev jag glad. Huset var enormt, jag gick fram till Trisha och sa;

- Are you famous? hon kollade på mig och skrattade och sen skakade hon på huvudet.

Tre tjejer kom fram till mig och Elias.

- Doniya, sa ena tjejen och skakade min hand.

- Jasmine, sa jag och hon log.

- Waliyha, and this is Saffa, sa den andra tjejen och såg lite besvärad ut.

Jag fick vibben som om hon inte gillade mig, men jag tänkte inte på det så mycket.

- Girls, can you how them their rooms? sa Yaser och Doniya nickade.

Jag och Elias tog våra väskor och sen följde vi efter Doniya och Waliyha.

- This is your room, sa Doniya och kollade på Elias. Det var fint där inne. Han blev glad och tackade de.

- And this is yours, sa Waliyha.

- I gotta go, but you girls can talk. Sa Doniya.

- Sure, sa Waliyha och gick in i rummet.

Jag gick efter henne.

- Look, sa hon och kollade på mig med en seriös blick.

- Just because you moved here doesn't mean you a member of this family. I don't know what happend i Sweden, something about your dad and your mom knew my mom , but I don't even care.

Jag trodde att jag var välkommen här men antagligen inte. Jag passade nog inte in här och när hon pratade om min mamma så föll det några tårar.

- Are you okay? hur kunde hon fråga det?

- Yes.

- Stay away from my family and go back to your own, sa hon och hon skulle precis gå ut.

- I don't have a family, sa jag och hon vände sig om.

- What?

- My mom is dead and my dad was always drunk. He was hitting me and Elias. So no, I don't have a family, sa jag och tårarna bara rann.

- Shit, I'm sorry. I didn't know.

- Mhm, sa jag bara.

- Can you please get out? I'm just gonna change my clothes, sa jag vilket var en lögn.

Hon nickade och gick ut, första dagen och det går såhär. Jag ville ha en cigg, jag behövde en cigg. Me jag visste inte om de lät en röka. Jag packade upp mina saker och sen gick jag ut till Elias rum med cigaretten i munnen och tändaren i handen. Jag knackade på och sa att det var jag.

- Kom in, sa han.

- Tror du man kan röka här? sa jag med ett svagt leende.

- Vet inte, fråga Trisha.

- Åh, okej.

Jag gick ner för trapporna och där såg jag Waliyha, Yaser och Trisha sitta.

- Hi, sa Yaser och jag såg hur de kollade på min mun. Fan, cigaretten. Jag tog snabbt bort den från munnen och smålog.

- Hi, can I smoke here?

- You're just 16, sa Trisha.

- Yes, I know but I've smoked a couple of years .. so please?

- It's your life, sa Yaser och jag log.

- Are you serious? sa jag förvånat.

- Yes, sa Trisha.

- Oh god, thanks! sa jag och de skrattade till.

Jag gick till deras bakgård där de hade en väldigt stor pool och en massa stolar. Jag satte mig på en stol och tände sedan cigaretten. Jag andades in cancern och sedan ut, det fannns ingen bättre känsla. Jag kände hur någon satte sig bredvid mig.

- Hi, sa Wayliha.

- Hi, sa jag och tog ännu ett bloss.

- Wanna start over?

- Sure, sa jag och log.

Vi satt och pratade en masa, jag berättade om mamma och hur pappa behandla mig och lillebrorsan. Vad han kallade oss för saker och alltid kom med idiotiska kommentarer. Hon torkade mina tårar och kramade om mig. Nu, kände jag mig trygg här.

- And my brother is coming today from London, sa hon och log.

- Oh, when?

- Umm, three hours maybe.

- Is he hot? sa jag och hon skrattade.

- Girl, that's my brother we talking about, sa hon och gjorde en grimas.

- Haha, I gotta buy some new clothes.

- Come on then, sa hon och drog i mig.

- I gotta change first.

- No need too, the lads here will be all over you anyway, sa hon och jag fnittrade.

Just nu kändes det bra, allt kändes perfekt.

- Mom, me and Jasmine are going to shop.

- Okay, bye girls!

- Bye, skrek vi båda i kör.

Jag hade fått ett par nycklar av Yaser så jag hade de i fickan med min mobil och så hade jag mitt ciggpaket. Man kunde egentligen ta bussen ner till gallerian men vi bestämde oss för promenera dit så vi samtidigt kunde få lite frisk luft.

- Omg, don't look over there, sa Wayliha och verkade nervös.

Självklart tittade jag dit och såg en ganska söt kille kolla åt vårat holl. Hon slog till mig på armen.

- Don't look.

- Who is that? sa jag och blinkade.

- Nobody, sa hon och fixade till sitt hår.

- He' cute, come on.

- He's mr X , sa hon och skrattade.

Jg kollade bak och då såg jag att killen och hans kompisar började att gå bakom oss.

- Look.

- Oh my god.

Hon sa att det var en kille hon hade haft en crush i ett tag, hon vågade inte prata med han för han var skolans coolaste kille och hade en tjej. Vi hade kommit fram till gallerian där vi gick in i en massa affärer. Jag köpte shorts, bikini, plattång, tubtoppar, klackar, en väska och en massa linnen. Jag höll inte en sån stor koll på vad Wayliha köpte. Vi gick sedan till ett litet café där vi pratade om hennes lilla crush.

- What's his name?

- Hafid, he's from Morocco.

- Cool, me too. Sa jag och log. Jag hade dock inte varit där på åratal.

- So, tell me about that chick, la jag till.

- Her name is Alex, we were bestfriends but she turned into a bitch, sa hon och kollade på klockan.

- Shit, my brother is coming about an hour.

- Oh, sa jag och ställde mig upp med mina kassar.

- I gotta buy flowers, sa jag.

- To my brother, sa hon förvånat och jag vek mig av skratt.

- No, to Trisha and Yaser. Like a thank you for taking care of me.

- Aw, sa hon och jag gick och köpte en massa rosor.

Doniya fixade mitt hår medans Wayliha sminkade mig lite. De höll på att mobba mig för de trodde jag ville impa på deras bror, jag har aldrig träffat deras bror så förstod inte varför jag skulle impa på honom.. Jag ville bara klä upp mig, vilket jag älskade att göra. Jag gjorde alltid det med mamma när jag var yngre.

- Done, sa tjejerna och jag ställde mig upp. Jag kollade på spegeln och jag kände mig faktiskt väldigt fin. Wayliha stog på ena sidan om mig och Doniya stog på den andra sidan. Tjejerna hade valt vad jag skulle ha på mig. Det fick bli ett par slitna jeanshorts, ett kort linne som slutade under naveln så man såg min navelpiercing och ett par klackar. Jag hade lockigt hår som Doniya hade rufsat till lite och sen var det sminket. Mascara, rouge och eyeliner. Enkelt men fint.

- I feel beautiful, sa jag och log.

- You are beautiful, la Doniya till och jag kramade om båda.

Vi hörde hur det knackade på dörren och jag kände mig genast nervös, tänk om han var skitsnygg och så bara står jag där som ett fån och dreglar i mina tankar.

- Girls, he's here! Hörde jag Trisha ropa.

- We're coming mom, sa Doniya.

- Okay, let's gooooooo! sa Doniya och drog i mig.

Vi stod alla där nere, Saffa öppnade dörren och då ser jag de där ljusbruna ögonen, what the?

- Hi, sa han och gick in sen mötte han min blick.

- Jasmine? sa han och kollade på mig.

- Zayn? sa jag och alla bara stirrade på oss.

- How do you know eachother? Sa Doniya och kollade på oss.

- We met in the plane to London, sa han och fortsatte att titta på mig. Jag kollade snabbt bort

- Is he your brother? sa jag och kollade på Wayliha.

- Haha yes, we didn't think you liked him.

- Why not? sa jag och kände hur nervositeten började att komma.

- So you like me? sa han och la sin arm runt om mig. Alla skrattade åt mig, perfekt tänkte jag för mig själv.

- You wish, sa jag och blinkade.

- Okay, so I'm living with my Idol's family, cool. Sa jag och de började skratta ännu mer.

- I'm hungry, sa Zayn och började klappa på sin mage.

- Yes, let's eat, sa Yaser och han öppnade glasdörrarna till bakgården. Klockan var ett nu och jag var väldigt hungrig. Trisha och Yaser hade grillat innan och haft det kvar på grillen den hade typ ett lock eller var det kallas. Vi alla gick fram och tog mat, vi pratade lite och  hade ett gott skratt. Jag saknade att sitta med familjen hemma i Sverige och bara ha det kul. Fyfan. Tårarna kommer snart. Några tårar föll och Zayn kollade på mig med sorgsna ögon. Jag torkade bort de och tittade på honom. Jag log lite och sen fortsatte jag att äta.

När vi hade ätit klart satt vi kvar och pratade lite, jag tg fram mitt cigg paket och jag kollade på Yaser, han nickade och jag satte in cigaretten i munnen. Jag tände på den och tog ett bloss.

- Not good, sa Zayn och kollade på mig.

- Whatever, sa jag och log.

- I don't have any, can I?

- Not good, sa jag och han fnittrade.

Jag tog fram paketet och gav honom ett och sen la jag tillbaka det i min ficka. Trisha och Yaser började att duka av så jag ställde mig upp och fimpade cigarretn i askfatet.

- Where are youo going? sa Doniya.

- Help your mom, sa jag och log.

- I don't think you need to.

- They've helped me so I wanna help them. Jag började att ta de sista glasen och tallrikarna som var kvar. När jag gick in i köket kollade de bara på mig.

- Hunny, you don't need too, sa Yaser och tog tallrikarna och glasen ifrån mig.

- Are you sure?

- Yes, we are coming now. Sa de och jag gick tillbaka.

När Trisha och Yaser kom tillbaka hade de glass med sig, och jag som var mätt.

- Jasmine, what did you buy for mom and dad? Jävla Wayliha, varför skulle hon berätta?

- Umm, nothing big.

- Come on we wanna see, sa Zayn.

- Okay, wait then.

Jag gick upp till rummet där blommorna låg och sen tog jag upp de. Jag gick ner för trapporna och sen gick jag till bakgården där alla satt.

- Hunny, sa Trisha och ställde sig upp för att krama om mig när hon såg vad jag höll i handen. Jag kramade om henne och sen kramade jag om Yaser.

- We love it, sa hon och log.

- You didn't have too, sa Yaser.

- I wanted too. You've helped me and my brother. Without you we would be in fosterfamily. This is the first day and you give me money and treat me like I'm your daughter. I haven't be treated like this in years, sa jag och Trisha fick tårar.

- Jasmine, you're our family, sa Trisha och jag kände att några tårar föll ner.

Jag kramade om min bror och han sa;

- Jasmine, är vi säkra från pappa nu?

- Ja, Elias. Det är vi, sa jag med ett leende på läpparna.

---

Första kapitlet, kanske inte världens bästa & jag vet att det går fort fram. Men jag hade de här ideérna och de skulle snart hoppa ut från mitt minne. Kommentera gärna! :)
Svar till annonym: Leukemia är cancer