- Stop calling me Nate!! Skrek hon och stängde sedan av.

Hon tittade på mig och jag tittade på henne. Jag gick fram till henne och la mina armar om henne. Hon besvarade kramen.

- Miranda, you know I'm always here, sa jag och hon kollade på mig.

- Thank you Harry, sa hon och pussade mig på kinden.

*Knack Knack*

Miranda gick och öppnade dörren och så var det Jasmine med killarna.

- We thought that we could sleep at our aparatmants instead , sa Liam och log.

Vi alla nickade och sen gick jag till vårat hotellrum medans Miranda och Jasmine stannade i sitt för att packa sina grejer. När vi packat klart, eller packa och packa. Vii slängde bara i våra saker i väskorna. Jasmine och Miranda kom inte så långt efter och sen så ringde vi Paul och han sa att han skulle vara utanför om ett par minuter.

- Paul, sa han och log.

- Jasmine, sa jag och skakade hans hand.

Jag visste vem han var, tack vare alla tjejer i Sverige som sa att de hatade honom för att han inte lät de krama killarna. Vi alla satte oss i bilen och sen började han att köra. Jag satt bredvid Zayn och Louis men  jag kände att Zayn inte var som han alltid brukar att vara. Hålla mig i handen, le mot mig eller titta på mig för den delen.

- Is everything okay? viskade jag i hans öra.

- Mm, sa han. Men jag trodde inte på honom.

- We're here now, sa Paul och tittade bak. Vi alla log mot honom och sen gick vi ut från bilen. Alla var liksom grannar. Jag skulle bo med Zayn och Miranda medans killarna bodde hos sig själva. Vi gick upp till Zayns lägenhet där han öppnade dörren och sen steg vi in.

- You've made a change, sa Miranda och log.

- It's beautiful, sa jag.

- Thank you, sa han och log.

Miranda och Zayn gick in i hans rum och la in väskorna och sen sa hon att hon skulle till killarna och vara med de.

- I gotta talk to you, sa Zayn och satte sig på soffan i vardagsrummet. Han såg lite bekymrad ut.

- What is it? sa jag och satte mig bredvid honom.

Han tog mina händer och kollade på de.

- You know that I really like you, right?

- Mhm, sa jag och tittade på honom.

Jag knackade på Harry & Louis lägenhet och Louis öppnade.

- Hi Miranda, sa han och kramade om mig.

- Hi, sa jag och gick in och stängde dörren efter mig.

- Are you done? frågade jag de och de nickade.

- We all be in Zayn's apartmant, come on. Sa jag och vi öppnade dörren sen gick vi till Liam och Nialls lägenheter.

När vi hade samlat alla så började att vi gå mot Zayns lägenet. Vi gick ett par minuter innan vi var framme vid hans lägenhet och vi knackade på. Han öppnade dörren och vi steg in. Jag såg att han var beskymrad över något.

- Where is Jasmine?

- Um, in the guestroom, sa han och kollade på sina händer.

Nånting var fel, jag kände på mig det.

Jag knackade på i gästrummet och jag hörde hur hon sa kom in.

- Vad har hänt?

- Zayn.. Zayn, dumpa mig. Sa hon och började gråta ännu mer.

- Han gjorde vad? Varför det?

- För att jag bor i Bradford och han här, sa hon och la sig i sängen och tryckte kudden mot ansiktet.

Jag var så jävla förbannad, varför gjorde han så för. Jag måste prata med honom. Jag gick ut från rummet där jag såg Zayn sitta med killarna med händerna mot hans ansikte.

- Zayn, can I talk to you for a minute?

- Mhm, sa han och ställde sig upp.

- Why?

- What? sa han och kollade på mig.

- Don't act like you don't know what I'm talking about, sa jag med en sur röst.

- She's gonna live in Bradford.. with my family. I just can't.

- I told you that in the park , that I'll live with your family. But in that moment you decided that it's okay to play me, because I don't have a family, hörde jag Jasmine säga som stod bakom mig med tårar rinnande nerför hennes kinder.

- What happend? sa Louis och kollade chockat på oss.

- Oh, so your brother haven't told you all? He dumped me, sa Jasmine och killarna stirrade på Zayn.

- What? sa Niall.

Jag vet att jag gjorde fel, jag gillade henne. Verkligen gillade, jag hade fallit för henne. Men hon bodde i Bradford nu med min familj och jag här. Jag skulle inte kunna träffa henne mycket och det skulle göra ondare än vad det här gjorde om det var möjligt. Killarna drog mig tiill sidan och jag kunde se att de inte var särskilt glada.

- What have you done?

- I don't know..

- You gotta talk to her, you're a dumb ass bitch if you leave her, sa Niall och killarna bara stirrade på honom. Han ryckte på axlarna.

- I know.. sa jag och gick därifrån.

Jag började att gå mot gästrummet där Jasmine var.

- Miranda? sa hon när jag öppnade dörren.

- No.. sa jag lågt och hon tittade på mig.

- I'm sorry, I can't do this. I don't care where you are, if you're mine , i'll be fine.

- The funny thing is, I've lived without a boyfriend in 16 years, but without you. I don't think I can make it, sa hon och torkade bort några tårar.

Ett par tårar föll ner från mina ögon och hon kramade om mig. Hon var så vacker på det sättet, hon brydde sig ändå. Även fast det var jag som hade orsakat tårarna som föll nerför hennes kinder så brydde hon sig.

- Jasmine..

- Yes?

- Thank you, sa jag och bärde upp henne.

- No, no. Let me down, sa hon och såg livrädd ut.

- No, sa jag och pussade på henne.

Hon pussade mig tillbaka och det ledde till att vi började att kyssas passionerande. Jag la ner henne på sängen och hon tog tag i min tröja oh drog mig över henne. Vi fortsattes att kyssas och hon ttog av mig min tröja.

- Oh, excuse us, hörde vi killarna och Miranda säga. Jasmine började att rodna.

- No need to blush, sa Niall och sen gick de ut.

Jag fortsatte att kyssa henne och sen tog jag av hennes tröja.

- Um, I think we should stop, sa hon.

- Yes, sa jag lågt. Hon hade rätt, det skulle inte gå för snabbt.