- Erhm.. no.

- Why not?

- It's embarassing.

- Please?

- No.

- MIMO.

- NO. She said and laughed.

- You will, someday.

- No.

- Why  not?

- Because I don't want to.

- Yeah yeah. I said and looked at her and she was just smiling.

Vi gick in till alla andra och vi kollade in i varandras ögon. Hans ögon var to die for. Jag saknade Jazade, vi hade pratat ganska mycket och han hade sagt att han saknat mig men sen slutade han bara. Jag blev sårad men gjorde inte så mycket åt saken, jag var inte den typ av tjejen som väntade på att killar skulle höra av sig. Vi gick vidare till Harry och Emelie som stod och skrek på varandra.

- Wait, wait. What are you guys doing? Frågade Liam

- She annoys me. Skrek Harry

- We are done! Skrek Emelie.

- Good! Skrek Harry tillbaka medans jag och Liam bara tittade förvirrade på varandra.

Jag tänkte hela tiden nej det är inte slut och att de bara var fulla.

Aj, mitt huvud var det första jag tänkte på. Vafan hände igår? Jag gick upp från golvet i Sarahs vardagsrum, kanske lite för fort för jag blev genast yr. Det första jag såg var Liam som hade sitt huvud mellan Louis ben och jag skrattade, jag försökte att skratta lågt men icke sa nicke. Jag skrattade så högt att Niall vaknade och han var i ett annat rum.

- Why are you laughing? Sa Niall medans han kliade sig i huvudet.

- Look.. At haha Louis and Liam. Sa jag och han tittade dit.

Jag såg hur han ramlade ner mot golvet och bara skrattade, jag kunde inte heller skratta så jag ramlade på honom och där låg vi på golvet och skrattaade som ett par apor.

- Don't laugh. Sa Louis med en seriös röst medans han kastade en kudde på oss.

Men det funkade inte, vi var bakfulla och skrattade fortfarande.

- Oh, what is it? Sa Louis och stirrade på oss.

Niall pekade på Liams huvud och Louis skrattade till. Han växkte Liam.

- If you wanna do something with my carrot you can just say it. Sa Louis och vi alla skrattade.

När vi hade pratat lite om igår kväll så kom Liam att tänka på Harry och Emelie.

- Where are they? Frågade Louis.

- Don't know. Svarade jag och kollade runt lite.

- Let's look. Sa Niall och vi alla nickade instämmande.

Vi gick runt och kollade sen hittade vi Emelie sovandes på badrums golvet. Jag skakade till henne lite och sen vaknade hon upp.

- Vart är Harry?

- Bryr mig inte. Sa hon.

- Bryr dig inte? Han är kille, sluta.

- Nej, han är inte min kille. Sa hon och kollade på mig med en seriös blick.

- Men vad hände igår då?

- Inget speciellt.

- Inget speciellt? Ni stod och skrek på varandra och ni gjorde slut, nu står du här och säger att ingenting hände?! Sa jag med en sur bilck.

- Men ingenting hände, okej?! Skrek hon och gick därifrån.

När vi hade gått ner till vardagsrummet så satt Zayn och Sarah med de andra.

- Where is Harry? Frågade Sarah och kollade runt.

- Ask her. Sa jag och kollade mot Emelie.

- Don't know, don't care. Svarade Emelie tillbaka.

- What happ..

- Nothing. Sa hon och gick därifrån.

Jag gick från de andra och ringde upp Harry. Det gick ett par signaler innan han svarade.

- Where are you? Sa jag med en orolig röst.

- I'm outside.

- Please come.

- Why? Nobody likes me, me and Emelie broke up.

- Nobody likes you? What are you talking about? Jag började få tårar och jag kände hur det började rinna sakta.

- Just.. Sa han och blev tyst.

- I'm here in London and then you're not gonna be here, it's drama everywhere just, oh! Sa jag och snyftade.

- Mimo, are you crying? Frågade han migi försiktigt.

- Yes, I am.

- Why?

- Because I want everything to be good, I want you here so we all can laugh. Bye. Sa jag och stängde av innan han hann säga något.

Harry var här och efter ett litet tag kom Emelie.

- Jag ska flytta tillbaka till Sverige. Sa hon.

- Bara för Harry? Nej du kan inte lämna mig ensam här. Sa jag medans ögonen fylldes med tårar.

- Du är inte ensam,  du har de andra.

- När ska du åka?

- Nu. Sa hon och tog sin väska.

Jag började gråta, hur fan kan hon bara lämna mig sådär? Hon kommer ångra sig, hon mäåste ångra sig.

Louis skjutsade oss alla till flygplatsen där hon kramade om oss alla förutom Harry som hon bara gav en nickning till. Alla stannade förutom jag.

- How can you just leave me alone Emelie?

- You have the lads and the girls.

- I know, but this was suppose to be our 3 years. Our 3 years in freedom. Sa jag och började gråta.

- I know, I'm so sorry. I guess this was nothing for me. Sa hon medans hon kramade mig.

Hon vände sig om och började gå. Jag gick tillbaka till de andra och grät.

- Everything is gonna be okay. Sa Zayn och kramade om mig.

- No it's not! It's not gonna be okay, she just left me! Skrek jag och sprang ut från flyplatsen medans deras blickar brände i nacken på mig.

---