Detta har hänt
När vi kom ut utanför fick jag en chock. Där stod en fin glasig vit limousine.
- Is that mine? I mean, yours, or I mean our?
- Haha, yes it is babe, come on, han drog med mig in i limousinen.
- Where are we going Zayn? And what has this with Perrie to do?
- You'll see, sa han och kysste mig

---

Sarah's perspektiv
Awkward silence. Åh ja, awkward silence var vad det va. Jag visste inte vad jag skulle säga. Vi bara åkte och åkte och åkte. Var vi inte framme snart? Då stannade bilen. Zayn reste sig upp och tänkte kliva ur bilen, så jag gjorde likadant.

- No! Stay, just sit there! Sa han och pekade på sätet.
- What? Where are you going?
- Just wait here... sa han och stängde igen dörren

Och där satt jag helt själv i mörkret. Jag tog upp min telefon och ringde till Sandra.

- Hej Saraaaaah!
- Hej Sandra
- Nåå.. har du och Zayn roligt där?
- Nej asså jag sitter hä... vänta, hur visste du att jag va med Zayn?
- Ehm.. jag måste.. gå nu..
- NEJ! Sandra, ärligt? Visste du om allt det här?
- Jag kan inte prata nu måste gå, vi hörs sen! Sa hon och la på. Visste hon om allt det här? Visste hon vart vi skulle och varför jag skulle klä upp mig? Visste alla om det? Då kom Zayn in i bilen igen. Han satte sig och vi började åka igen.

- Zaaayyyn! Where are we going? And for how long?! Zayn bara kollade på mig och log. Och bara några sekunder efter stannade vi. Dörren öppnades och Zayn klev ur, han vände sig om och tog min hand. När jag kom ut utanför bilen såg jag vart vi var. Utanför Londons finaste resturang, dom hade till och med rullat ut en röd matta. Jag blev helt stum, jag visste inte vad jag skulle säga.

- Haha what about the red carpet Zayn? It's usually not there?
- Everything for you baby, sa han och kysste mig. Jag såg hur det blixtrade runt oss, jag fatatde att det var paparazzi. Men jag brydde mig inte, och det gjorde nog inte Zayn heller. Han tog min han och vi gick in i resturangen. Innanför dörrarna mötes vi av personalens blickar och en ung kille visade oss vägen till ett bor längst bort i resturangen, lite off från resten av gästerna. Det va fint dukat med ljus och blommor.

- Aww Zayn, have you done all this for me?
- Noo... actually it was the staff... sa han och båda började skratta. Han drog ut stolen åt mig (Vilke gentleman) och båda satte sig. Vi åt lyx-middag och jääädrar vad gott det var. När vi var klara frågade servitören om vi ville ha efterrätt men vi var för mätta. Så vi tog våra saker och gick ut från resturangen, och ja, där stod den fina limousinen igen. Vi hoppade in, och den började köra iväg. Men efter bara en liten stund stannade vi och Zayn tog upp en ögonbindel.

- I want you to put this on okey?
- What? Wait what? Why?
- Just do it and you'll see! Jag gjorde som han sa och satte på mig din. Jag hörde hur bilen öppnades och någon, jag antog att det var Zayn, tog min hand och hjälpte mig ur limousinen. Jag hörde hur tjejer skrek lite längre bort. ''Åh nej, inte massa fans, inte just nu, snälla'' men skriken blev bara lägre och lägre, så jag antog att det inte va det. Jag hörde hur en dörr öppnades och vi gick in. Vi ger ner för en trappa och genom något som jag trodde var en korridor. Sen hörde jag dom, skriken, igen. Som om vi var på en konsert. Vi gick lite till och sedan satte vi oss. Jag hörde hur folk blev som galna över att det var Zayn där och ville ta bilder och få autografer.

- Zaayn! Can I take this of now?
- NO! Not yet babe!

Men va han seriös? Ska jag bara sitta här som ett fån? Åhh! Då kände jag att han kom och satte sig bredvid mig igen, och tog av mig ögonbindeln. Jag kunde knappt tro mina ögon! Hade han tagit mig hit, var jag verkligen här? Längst fram?! Jag visste inte vad jag skulle säga, jag bara satt där och glodde. Det här var helt galet.

---

Har fortfarande sjukt jävla ont i huvudet och mår skit... Det här kapitlet tog liksom hela dan att skriva... så skriver mer imorgon om jag orkar... Kommentera vad ni tycker!