---

Hur fan kunde hon bara lämna mig sådär! Tänkte jag för mig själv. Jag sprang och sprang, det kändes som om jag sprang i timmar. Sen fick jag ett samtal av ett nummer jag inte kände igen.

Sen stängde jag av. Jag satte mig på en bänk och tänkte tillbaka till den dagen våra föräldrar bestämde sig att det var okej att vi pluggade här och nu hade en natt, en jävla natt bara förstört det. Hur fan gick det till? Ett par tjejer kom fram till mig.

- Excuse me? Sa ena tjejen.

- Yes? Sa jag med ett litet leende.

- Are you Zayn Malik's girfriend?

- Yes I am.

- Oh, can we take a couple of pictures with you? Sa de och log.

- Erhm.. Sure. Och vi började ta bilder.

Vi satt och pratade lite och de frågade varför jag satt alldeles ensam och grät vilket jag bestämde att jag inte skulle berätta för de. Sen ser jag en stor svart bil åka fram till mig och ut kommer Paul. Paul sa att vi skulle börja åka, så jag bad om tjejernas twitter så Zayn kunde följa de och sen satte jag mig i bilen helt tyst.

- I heard what happend and I am a bodyguard but you can talk with me if it's anything. Sa han och log.

- Thank you. Sa jag och klämde fram ett leende.

Han var så omtänksam Paul och jag kom ihåg i Sverige alla gånger jag blivit sur för att man inte fått hälsa på killarna , det var bara för att skydda de. I understand now. Tänkte jag för mig själv. Efter ett par minuter var vi framme utanför vår lägenhet, eller min lägenhet. Jag tackade Paul, gick ut från bilen och öppnade ytterdörren. När jag kom in såg jag hur alla vände sig om och kollade på mig. Sandra och Mimo sprang fram till mig.

- Where have you been? Sa Sandra.

- I've been thinking.

- You could called, we've been worried. Sa Mimo och kramade om mig.

- Everything is good. Sa jag och tittade på Zayn som hade rödsprängda ögon.

Jag gick upp till mitt rum, där jag la mig på sängen med täcket över mig. Och jag började gråta, jag saknade allt. Sverige, familjen, kusinerna. Just nu kände jag att jag inte passade in. Jag höde hur någon knackade och öppnade dörren försiktigt. Jag hörde Zayn's röst. Han satte sig bredvid mig och vi kollade på varandra.

- Zayn, we gotta talk.

- What is it?

- I think.. I think I'm gonna move back to Sweden.

- No you can't leave us, especially not me. Sa han och stirrade på mig.

- I just don't think this was meant to be...

Precis när jag avslutat meningen såg jag hur han stormade ut från rummet och efter ett par minuter hörde jag ytterdörren smällas. Jag sprang ner och där stod alla och tittade på mig.

- Why did he run? Sa Niall.

- I said im maybe gonna move back to Sweden.

- What? No! Hörde jag Niall säga.

- I just..

- No you can't.

- You're right. Sa jag till de och sprang ut från lägenheten.

Hur kunde jag göra såhär? Asså idiot! Vart är Zayn? Jag ringde upp honom flera gånger och efter ett tag svarade han.

- Babe, I'm sorry im not gonna move back, sorry.

- Come to my apartmant. Sa han och sen stängdes det av.

Jag sprang ett litet tag och det började regna. När jag hade kommit fram till hans lägenhet var jag alldeles blöt. Jag knackade på och efter någon sekund öppnade han dörren. Han drog mig i armen och stängde igen dörren. Han tog mig ut till regnet där vi tittade på varandra. Hans ögon fick mig alltid knäsvag. Där stod vi i regnet, helt blöta. Han böjde sig fram och kysste mig, fanns inte någon bättre kyss än den han gav mig.


____________________________________________________________________________