Detta har hänt :
Vi gick tillbaka upp, jag kollade igenom fönstret och såg Harry sitta vid Miranda. Hon sov och han höll i hennes hand.Hans blick slets inte från henne. Både jag och Jasmine satte oss utanför dörren, och Jasmine somnade. Jag kunde intesova, jag var för  rädd. Jag satt bara och stirrade in i rummet. Jag såg paniken i Harry's ansikte. Det gick ca tvåtimmar och sen såg jag Harry's ansikt's uttryck förändras. Hon hade vaknat. Jag såg hur de pratade. Han gick frånirriterad, till ledsen till glad och till förvirrad. Sedan ställde han sig upp och sa till oss att komma in...

---

Harry's perspektiv
Jag gick in till henne. Hon låg där, sovandes. Så vacker. Jag satte mig bredvid henne och bara stirrade. Jag vill vetavad som har hänt. Vad dem gett henne. Det var påsar som hängde över henne, de ledde till hennes armar. Vad harhänt? Hur mår hon? Hur mår barnet? Finns barnet kvar? Tänk om det värsta skulle hända, jag skulle aldrig förlåtamig själv, aldrig. Hon skulle nog inte heller det.  VARFÖR drev jag med henne. Jag visste att hon knde vara moodyoch allt har sin anledning. inget är överdrivet. Jag är en idiot!. Jag kallade henne självsikt och så mkt.  När jag såghenne sittandes på sängen med blodet runt om kring. Så stannade mitt hjärta. Hennes skräckslagna ansikte, hennestårar och tanken att vi kan ha förlorat barnet. 
-Miranda, I'm so sorry for everything, sa jag för till henne med tårfyllda ögon. 
-Please god help us, make everything good. please i beg you. sa jag ut. Jag stirrade på henne jag vet inte hur längemen efter ett tag så öppnades hennes ögon.
-Miranda, Miranda, are you okey.
-I don't know, svarade hon.
-Listen to me, please look at me Miranda. Hon vände sitt ansikte och kollade på mig. Helt tom var hennes blick.
-Please I'm sorry, forgive me please.
-Stop Harry, 
-No i'm not going to stop!
-What do you want me to say. everyhting you said to me. Am I selfish am I anything you said?
-No you are not. You are not at all. I'm sorry. please forgive me honey.
-We'll talk later Harry.
-Not until you forgive me.
-okey I forgive you.
-For real Miranda, you have o idea I can't stop thinking. It's my fault. everything. Jag kände ännu en gång hur minaögon tårades upp.
-No nothing is YOUR fault. It's OUR fault. I said some bad things to and I'm sorry for that. 
Jag tittade bara på henne. Hon la sin hand på min kind.
-I just beg to god that the baby is allright.
-So do I., Jag gick emot henne för att kyssa henne men hon vände sitt huvud.
-We'll talk later Harry, jag nickade och pussade henne på pannan.
-What's wrong with your hanD? frågade hon och tog sin hand på min hand
-aoch, ehm nothing happend. Hon tittade in i mina ögon under en sekund såg jag min Miranda sedan försvann hon. Hon släppte min hand och jag gick ut och bad Zayn och Jasmine att komma in. Jasmine sov men vaknade snabbt och hon satte sig bredvid Miranda. Zayn höll i hennes hand.

Zayn's perspektiv
Vi gick in och jag gick genast till Miranda. Jag tog hennes hand och försökte få henne på bättre tankar.
-Jag glömde säga att Barcelona förlorade matchen Miranda.
-Va? nej gjorde dem.
-Japp, det gjorde dem, mot Chelsea. så MITT lag är vidare, sa jag och drev.
-Men Barca lät dem säkert vinna. Barcelona kan ju inte alltid vinna.
-Jasså är det så.
-Japp, hon skrattade. Jag har inte sett henne skratta på ett tag. Harry stof bara och kollade på henne. Han såg såprotective ut, man märkte att det inte var ngt helt löst mellan dem än. Men han försökte verligen.
-when will the freaking doktor come????, sa Jasmine Precis då klev en sjuksköterska in.
-Hi sweetie we got your result.
-What's wrong, sa Harry och gick emot henne.
-well sit down.
-How is the baby?
-We don't know that yet, we have to make an ultrasound to se that.
-What ? I Told you to help my baby first.not me. Please Just do something, sa hon och tårar rann ännu en gång.Jagkollade på henne och tårkade bort tårarna från hennes kinder.
-Miranda stop making yourself upset. Let us find out about you now okej.
-Well you have a low bloodpressure. when you feel dizzy you must sit down immidiatelly. sedan rabblade hon uppsaker om miranda, hon berättade om vad som kunde hända och vad som kan ha hänt. Mirada satt där heltpanikslagen. hon berättade att Miranda skulle få medicin sedan gav hon henne några tabletter att ta nu. DEt varnågra stycken. Stackarn hon är 17 och får allt det här.
-When can we do an ultrasound?, sa harry
-The doctor will come soon, so just be patient-
-Be patient, you want us to me patient. WELL DO SOMETING. You're not doing anything. Just please look that mybaby is allright!! 
-Stay calm, sir.
-I'll stay calm when you do your job. We can't wait for hours and hours do something NOW!!
-Sir stay Calm or I'll call security
-Harry sit down, sa Miranda
-come Harry, jag gick ut me honom tills sjuksköterskan var klar sedan gick vi tillbaka.
-I know your scarred Harry but calm the fuck down, sa Jasmine han kollade surt på henne och satte sig sedan vidMiranda igen. Klockan tickade. När ska llt detta ta slut...när ska vi få veta. Mirandas ansikte var blekt och tomt. DEtvar som om Miranda inte var där. Medicinen hon fick gjorde henne trött och hon slumrade till. Även jag var trött och både jag och Jasmine somnade med Harry blundade inte för en sekund...

---

Dun dun dun, vad ska hända? ett kort och bildlöst inlägg. ett till kommer upp ikväll :) Kommentera gärna :)