This wasn't just a dream - Del 51
2012-04-19 | 00:46:11
- Finally, sa Elias och log när han såg hur vi sprang emot honom.
- He.. Hey Elias, sa vi båda i kör.
- Have you been running marathon or what? sa han och smålog.
- Your sister didn't know what to wear.
- Get used to it mate.
- Mate?! Someone is getting their brittish accent.
- You too sis, sa Elias och Jasmine lipade som svar.
Vi satte oss i bilen och lade hans bagage i bagageluckan. Jasmine satte sig bredvid mig och Elias bakom henne.
- Zayn, is it cool if I smoke?
- Elias, you're not going to smoke!
Harry's perspektiv
När vi kommit fram till London så skjutsade jag hem Jasmine och Zayn, sedan tog jag hem Miranda. Äntligen äntligen äntligen så ser jag ett genuint leende på Mirandas ansikte. Vi gick upp till lägenheten och hon slängede sig på soffan. Å nu menar jag slängde sig.
-Miranda, carefull, ropade jag. Jag slängde väskorna på marken och sprang mot soffan. Man hörde bara hennes fnitter.
-I'm okey and so is the baby. nothing will happen., sa hon och drog ner mig mot soffan. Hon kysste mig lätt på läpparna. Jag kunde inte sluta stirra på henne, hon strålade.
-You're so beautiful, viskade jag. Hennes kinder fick en lätt rosaröd färg. Jag kysste henne och denna gång så varade kyssen länge.
-I'm so happy, fick hon ur sig. Ett automatiskt leende kom fram på mitt ansikte.
-So am I, sa jag och la min hand på hennes mage, Då log hon och la sin hand över mig.
-Do you think we're going to be good parents?,sa hon osäkert.
-Yes I do, You're going to be an amazing Mum, believe me. I can see it infront of me. It's going to me a beautiful sight., hon stirrade på migoch log bara.
-you really think so? I think you'll be the best father. You're so kind and your heart is amazinig, sa hon.
-We're going to be great parents. okej so don't worry about anything. I love you so much,
-and I lobe you to little baby, sa jag och böjde min ansikte tilll Mirandas mage.
-I love you to, so much, sa hon och kysste mig sedan lade hon sig i min famn. Jag kände hennes hjärtslag mot mitt bröst. Sen kände jag hennes andetag. Hon hade somnat. Själv satt jag och tänkte mig bort och somnade också. Vi tog en vilo paus och jag drömde mig bort till en värld som snart skulle hända oss.
Jag vaknade sedan upp med ett snabbt ryck och jag andades hastigt. Miranda låg inte med mig och jag ställde mig upp.
Dagen efter:
När vi kommit fram till London så skjutsade jag hem Jasmine och Zayn, sedan tog jag hem Miranda. Äntligen äntligen äntligen så ser jag ett genuint leende på Mirandas ansikte. Vi gick upp till lägenheten och hon slängede sig på soffan. Å nu menar jag slängde sig.
-Miranda, carefull, ropade jag. Jag slängde väskorna på marken och sprang mot soffan. Man hörde bara hennes fnitter.
-I'm okey and so is the baby. nothing will happen., sa hon och drog ner mig mot soffan. Hon kysste mig lätt på läpparna. Jag kunde inte sluta stirra på henne, hon strålade.
-You're so beautiful, viskade jag. Hennes kinder fick en lätt rosaröd färg. Jag kysste henne och denna gång så varade kyssen länge.
-I'm so happy, fick hon ur sig. Ett automatiskt leende kom fram på mitt ansikte.
-So am I, sa jag och la min hand på hennes mage, Då log hon och la sin hand över mig.
-Do you think we're going to be good parents?,sa hon osäkert.
-Yes I do, You're going to be an amazing Mum, believe me. I can see it infront of me. It's going to me a beautiful sight., hon stirrade på migoch log bara.
-you really think so? I think you'll be the best father. You're so kind and your heart is amazinig, sa hon.
-We're going to be great parents. okej so don't worry about anything. I love you so much,
-and I lobe you to little baby, sa jag och böjde min ansikte tilll Mirandas mage.
-I love you to, so much, sa hon och kysste mig sedan lade hon sig i min famn. Jag kände hennes hjärtslag mot mitt bröst. Sen kände jag hennes andetag. Hon hade somnat. Själv satt jag och tänkte mig bort och somnade också. Vi tog en vilo paus och jag drömde mig bort till en värld som snart skulle hända oss.
Jag hade precis kommit hem efter en lång turne på två månader, två månader utan att jag sett Miranda och vårt barn. Mina känslor var euforiska, jag kunde inte vänta. Jag ville bara se min familj, bara krama om mitt barn och kyssa Miranda. Jag sprang upp för trapporna mitt hjärta pumpade så hårt Jag sprang upp och låste upp dörren. Jag var så glad allt jag tänkte på var att få träffa dem. När jag kom in så var det tomt, Jag hörde inget barn men jag hörde Miranda i köket- Jag gick sakta in men då hörde jag en mans röst. Jag kände igen hans röst, jag visste vem det var men kunde inte sätta namn på honom. Sedan slutade pratet och jag hörde några smackade ljud. Jag gick in i köket och där stod Miranda i en annan mans famn. Med läpparna mot hans läppar. Hennes läppar mot Nate's läppar. När hon såg mig så reagerade hon inte hon sa bara. Det är ditt fel, du lämnade oss vad skulle jag göra. Jag kunde inte reagera. Sen hörde jag mitt barn som skrek pappa, pappa och sprang mot mig. Jag öppnade mina armar men barnet sprang förbi mig och i armarna på Nate...
Jag vaknade sedan upp med ett snabbt ryck och jag andades hastigt. Miranda låg inte med mig och jag ställde mig upp.
- Miranda? ropade jag.
- I'm in the kitchen.
Jag gick till köket och lade mina händer på hennes midja.
- You'll never leave me, right? sa jag med en låg och rädd röst.
Hon vände sig om och kollade rakt in i mina gröna ögon. Hon skakade på huvudet och sen la hon sina armar på mina axlar.
- Never, sa hon och kysste mig.
Jag log och sedan stod vi där och kysstes. Hon log mellan kyssarna och jag bet mig själv i läppen.
- You're beautiful, sa jag och hon rodnade lite.
- Thank you.
Hon hade fixat sallad om hon skulle äta och sen gick vi upp till sovrummet. Vi kröp ner i sängen och sen satte jag på datan. Jag loggade in på twitter och frågade om fansen ville att jag och Miranda skulle göra en twitcam. Flera svar på bara ett par sekunder och alla svaren var ja! Jag satte på twitcamen och vi fick flera tusen tittare snabbt. Många sa att vi var söta tillsammans medans några ville att jag skulle dumpa henne. jag såg hur Miranda bev ledsen när hon såg det men hon försökte att le, hon log. Hon var stark! Hatet hade börjat att lägga sig när vi ignorerade det. Miranda fick många frågor, de sa att vi passade tillsammans och det kändes bra. Jag kysste henne och sen stängde vi av. Vi kollade på klocka, nästan halv elva. Vi borstade tänderna och sen kröp vi ner i sängen igen. Denna gången somnade vi och vaknade inte förrens nästa dag.
Dagen efter:
Miranda's perspektiv
Jag hoppade upp från sängen och sprang till badrummet. Allt kom upp, det som jag åt igår och jag kände mig äcklig. Jag tvättade ansiktet och kollade på mig själv i spegeln. Hur kunde han vilja vara med mig? hur?! Jag öppnade dörren nr jag märkte att Harry gick runt utanför badrummet.
- Oi, Harry?
- Harry what is it? sa jag och han kollade på mig.
- How are you? What happend?
- I was just feeling sick.
- You scared me when you jumped from the bed like that, sa han och jag pussade han på kinden och fnittrade. Vi gick till köket där han fixade flingor och jag tog bara ett äpple för jag var inte så hungrig. Vi satte oss vid köksbordet och pratade lite tills jag fick ett sms.
*Hej, lillebrorsan kom idag från Bradfoord. Killarna ska komma idag, kom ni också!*
Jag berättade för Harry och han sa att det var en självklarhet. Jag svarade på smset och sen gick vi upp till rummet. Vad skulle jag ha för kläder? Nästan inget passade och jag kände hur ett par tårar snart skulle komma. Vilket de gjorde. Jag torkade snabbt bort de och gick till Harry.
- What should I wear?
- Baby, anything look good.
- But it doesn't fit me. Han kollade på mig och sen tog han min hand och log. Han pussade mig och jag pussade han tillbaka. Jag gick tillbaka till min garderob och sen tog jag fram ett par jeans. Ett par ursnygga Lee jeans fick det bli. De hamnade exakt under magen och så satte jag på mig en stor tröja som var rosa. Jag kollade mig i spegeln. Jag satte på mig smink och sen lockade jag mitt hår lite. Jag kollade mig ännu en gång i spegeln och det såg väl halvbra ut. Skulle jag ha klackar, skulle jag inte ha klackar?
- Harry!
- Yes?!
- Should I have high heels or no high heels? sa jag och sen kom han in till mig
- I don't know, sa han och lade sin hand på min midja.
- Black heels, sa han och log.
- Black high heels it is.
Jag satte på mig klackarna och sen ringde Harry Zayn. Han berättade att vi var påväg och sen gick vi ner till hallen där jag tog med mig en väska och sen började vii att gå. När vi hade gått ett par minuter så var vi framme. Vi knackade på och Zayn öppnade.
- Hi! sa han och gjorde en gest med handen som att vi skulle komma in.
- Hi, sa vi båda och gick in och stängde sedan dörren efter oss.
Vi gick in till vardagsrummet där killarna och Jasmine satt.
- Hey, I've missed yoou! sa Jasmine och kramade om mig.
- I've missed you too!
- Nobody missed me? Okay, that's cool.
Louis och killarna sprang upp till Harry och kramade om honom och sen kramade om mig.
- Be careful, it's a baby here, sa Harry och killarna log.
- So it's true, you pregnant? hörde jag Elias säga och så log han mot mig.
- yes, sa jag och log. Han gick upp och kramade om mig och jag kände lukten av rök direkt. Jag drog honom försiktigt åt sidan.
- Röker du? sa jag och kollade på honom med en allvarlig blick.
- Luktar det eller?
- Ja!
- Fuck, sa han och gick uppför trapporna.
Jag skakade på huvudet och sen joinade jag de andra.
- Okay, why does it smell like cigarettes here? sa Jasmine och kollade på oss.
- Elias.. sa jag och hon stirra på mig.
- Shit, shit! Sa hon och sprang uppför trapporna.
Inte så bra inlägg , S
I wanna stay up all night and read all your comments until I see the sun! :D
Trackback
