- Noo, sa jag snabbt
-Do something please Harry, sa hon medan hon grät. Jag tog hennes mobil som låg på bordet och tryckte in 111.

Ambulansen hade kommit snabbt och nu låg hon där i sjukhussängen och väntade på en läkare. Jag försökte att närma mig henne, hålla henne i handen men hon drog bort den.

- I'm sorry, fick jag tillslut ur mig.

- Please, don't , sa hon utan att hon slita blicken bort från taket.

Jag hörde hur min mobil vibrerade och Zayns bild lyste på min mobil.

- Hello?

- We're here, where are you?

- Room 418

- Okay, sa han och sen stängde vi av.

Efter bara någon minut hör jag hur dörren öppnas och min & Mirandas blick stannar vid dörröppningen där en sjuksköterska kommer in med Jasmine och Zayn.

- Hi Miss Brown, how are you feeling?

- Is something wrong with the baby?.

- I'm gonna run a couple of test.

Miranda nickade till svar och sen började hon att ta en massa blodprover, känna på hennes mage och en massa grejer. När sjuksöterskan stälde sig upp för att gå ut från rummet slängde jag en fråga ur mig.

- How long is the test gonna take?

- I don't know Mr..

- Styles, Mr Styles.

- But please just help her, help us, sa jag.

-Omg Miranda, ropade Jasmine och sprang fram för att krama henne.
-Be gentle with her, sa jag innan Zayn drog ut mig ur rummet
-What happened!? Han stirrade på mig.
-I don't know. We had a fight, an awful one then...
-Then what Harry?!
-She went to our room and she was angry and she cried. I was angry so angry...
-What the hell, You know you can't upset her so much right?
-Yes and I saw that she was in pain when we were arguing but i didn't do anything about it I just keept screaming.
Han stirrade bara på mig.
-Then at night I heard her scream my name and I just ran in to her and I just saw blood. jag kände en klump i min hals.
-Zayn everything  can be my fault. What if the baby's gone. What if something's wrong with her! Jag lutade mig mot väggen och sjönk sakta ihop. Jag kände en hand på min axel. 
-Everything will be allright, sa han
-I don't know what to do, she wont talk to me, sa jag och tårar rann nerför mina kinder.
-she will, but she's not in the best position  right now. When this is over You guys have to sit down and talk. Just talk. You have to. Cause it's not healthy. I'm not even going to ask why you were arguing. If you were angry Io bet she said some stuff too. But you must know better you idiot. I know you  got hurt, but you also know she loves you to death. It's rugh for both of you and now you must try. Just don't leave her alone. She's so scared right now and so are you.You need eachother.
han tog ett ordentligt grepp om mina axlar och kramade om mig. Jag var rädd, det var jag verkligen. Jag hade läst om det här. Hade hon fått ett missfall? Bara ordet fick mig att rysa till, det får inte hände.

Jasmine's perspektiv
Mitt i natten fick Zayn ett samtal från Harry, han flög upp ur sängen och började klä på sig.
-What's wrong,?, frågade jag
-Miranda is in the hospital!!
-What why?, sa jag och hoppade upp ur sängen.
-They think she might have gotten a miscarriage, sa han och jag såg rädslan i hans ögon. Jag visste in vad jag skulle säga. Jag fick panik. Vi hoppade in i bilen och körde mot sjukhuset. Vi möttes av en sjuksköterska som hjälpte oss hitta till hennes rum. När jag kom in så sprang jag mot Miranda. Hon var helt blek och hon såg helt tom ut.
-Omg Miranda, ropade jag och sprang fram till henne för at omfamna henne
-Be gentle with her, hörde jag Harry säga innan Zayn tog ut honom. Miranda stirrade på mig med iskalla ögon, sen såg jag hur de tårades upp.
-Jag är så rädd Jasmine, sa hon
-Allt kommer ordna sig
-Nej det inte, det är mitt fel. Allt är mitt fel. omg jag inte hade varit så irriterad på Harry skulle inget hänt. Vi skulle inte bråkat. men allt han sa allt sårade mig verkligen. Jag grät mig själv till sömns sen gjorde det så ont. du förstår inte smärtan. Sen såg jag bara blodet. Har jag förlorat barnet Jasmine, grät hon ut.
-Bråkade du och Harry? hon nickade
-Inget är bara ditt fel. Lyssna på mig, lägg inte allt på dig. Det kommer ordna sig, sa jag och jag kände hur mina ögon började tåras upp.
-Vi är alla här för dig okej, hon nickade. 
-Jag vet inte vad jag ska göra, det känns som att mitt hjärta kommer hoppa ur mitt bröst.
-Andas och ta det lugnt.
-HUR SKA JAG TA DET LUGNT JASMINE, skrek hon ut
-Jag kan ha förlorat mitt barn, grät hon ut och jag kramade bara om henne.
-Miranda please don't scream try not to get upset, hörde jag Harry säga
-We don't want your heartrate to increase, sa Zayn och gick fram till henne. Han kramade om henne. Hon bara grät.
-I can't breath, sa hon ut.
-Miranda, we have to talk.
-Not now, sa hon
-Please Miranda I'm so sorry. Forgive me please. I love you please.
-NOT Now Harry, sa hon innan vi hörde ett högt tutande och flera doktorer som sprang in.
-You have to get out, sa en av doktorerna. De puttade ut oss.
-No, no. what's wrong. Miranda , Miranda, skrek Harry
-Sir, you have to go out, NOW! 
Harry flippade ur, han började slå på väggarna med sin knytnäve. Hans hand började blir rödare och rödare. Tillslut började dem såras upp.
-It's enough HARRY, skrek Zayn men han fortsatte slå ända tills han började gråta.
-What have I done, fick han ur sig
-It's not your fault Harry, Miranda is blaming herself to, svarade jag
Hans han var blodig och en sjuksköterska tog hand om honom. hon lindade in den med badage. Vis att där utanför och pratade med Harry. Stackarn han är helt skräckslagen. Zayn tittade på mig med panikslagna ögon. Jag visste själv inte vad jag skulle göra. jag ville hålla mig stark för deras skull. Tillslut kom doktorerna ut och Harry sprang emot dem.
-She's fine now, we  gave her some medecin and she's sleeping now. 
-Can we go in?, yes but not all of you. Are you the husband?
-I'm her boyfriend.
-Yeah, you go in. The other can come in when she wakes up.
-Have you gotte her results yet? What's wrong with her?
-No not yet, but we'll come to you imidiatelly sir. 
-okej thank you, svarade Harry.
-Okej I'll go in, do you want to go home or anything.
-No we'll STAY, sa Zayn. 
-We'll go down to the cafeteria. We'll but something okey...
Harry tittade på oss och sedan gick han in.

Zayn's perspektiv
Jag är upprörd på Harry, jag kna inte fatta att han lät de gå så långt. Men jag vill inte skälla på honom. Han mår inte bra. Stackars Miranda ,min älskade lilla Miranda. 

Jag och Jasmine gick ner till caféteran .Vi köpte några mackor och lite caffe . Vi måste alla äta något.
-Zayn, what if she lost the baby?
-don't say that, svarade jag
-but what if?
-Jasmine, don't say that, understand?
-yeah I do. Jasmine var rädd hon med. Hon och Miranda var verkligen nära. Tänk om...tänk om dem förlorar barnet. Miranda skulle aldrig förlåta sig själv och det skulle inte Harry heller.Men vi får inte tänka så. 

Vi gick tillbaka upp, jag kollade igenom fönstret och såg Harry sitta vid Miranda. Hon sov och han höll i hennes hand. Hans blick slets inte från henne. Både jag och Jasmine satte oss utanför dörren, och Jasmine somnade. Jag kunde inte sova, jag var för  rädd. Jag satt bara och stirrade in i rummet. Jag såg paniken i Harry's ansikte. Det gick ca två timmar och sen såg jag Harry's ansikt's uttryck förändras. Hon hade vaknat. Jag såg hur de pratade. Han gick från irriterad, till ledsen till glad och till förvirrad. Sedan ställde han sig upp och sa till oss att komma in...

Fortsättning följer

---

Vad tycks? Ursäkta för att stavfel. Skriver rätt fort så dem kan uppstå :/ Kommentera gärna !!