Like Nobody Else - Del 1

2011-12-29 | 02:56:13
Det kändes konstigt, att jag och min underbara vän satt på flygplanet påväg till London. Jag och min bästavän Emelie skulle bo i London i 3 år. Kunde ni fatta det? Planet skulle lyfta om några minuter och vi satt och skakade, tills en kvinna vände sig om och gav oss hålltyst-innan-jag-blir-jävligt-sur-blicken.
- Haha hon var på dåligt humör, sa Emelie.
- Haha japp, svarade jag lite snabbt.
Vi satte på oss våra hörlurar och lyssnade på albumet ''Up all night'' av One Direction. Jag älskar såklart alla men det var nånting med Zayn som gjorde att jag föll pladask för honom. Zayn ♥ Sarah, hehe, tänkte jag!
Jag vaknade upp av att piloten sa i högtalarna att vi skulle landa om ett par minuter så jag väckte lilla ängeln som låg och sov. Vi hoppade av flygplanet och väntade på vårat bagage som inte alls kom snabbt sen fick vi tag på en taxi, han hjälpte oss med väskorna sen åkte vi. Mina och Emelies föräldrar hade köpt en lägenhet till oss, det skulle vara en överraskning så vi hade inte sett lägenheten än. Men när vi hade kommit dit.
- WOOOOOOOOOOOOOOOW! Jag kommer svimma, det är så jävla snyggt, sa jag.
- Sarah, hjälp jag dör lite här, sa Emelie.
Vi gick runt i hela huset där vi såklart såg det stora vardagsrummet, det enorma vita köket, våra badrum och våra sovrum. Det fanns två sovrum med varsin dubbelsäng.
- Vart är garderoben? frågade Emelie.
- Vet inte, men vad är det här för rum?
- Kolla, svarade hon.
- WALK-IN CLOSET, skrek vi båda.
Omg, omg, omg. Har... a-a-alltid velat h-ha! stammade jag.
- Jag måste ringa mina underbara föräldrar och tacka det, det här är gudomligt, sa Emelie.
- Jaaaaag med!!!! skrek jag.

Emelies perspektiv:
Jag och Sarah hade kommit hem. Det var underbart här, walk-in closet, våra egna badrum och två sovrum. Vi skulle ringa våra föräldrar och tacka de. Vi var ju trots allt bara 16 år, eller jag var 16 och Sarah var fortfarande 15. Snorunge. Hörde hur Sarah pratade med hennes föräldrar så började ringa upp mina.
- Hej gumman, sa mamma.
- Hej mamma, tack för allt. Verkligen, ni vet inte hur glada vi är. Tacka pappa.
- Du är värd det, efter att du skötte dig i skolan efter allting så är det underbart.
- Jag saknar er redan..
- Vi saknar dig också älskling. Men jag måste tyvärr gå nu. Ring om det är något, hälsa Sarah och ha det bra. Puss!
- Okej, puss!
Sen gick jag in till Sarah, skrattande.
- Haha vad har hänt? frågade hon.
- Inget, är bara så glad att jag är i London med min bästavän. Inget kan gå fel.
- Hihi nej. Men kom igen, vi måste packa upp lite, sa hon.
Vi packade upp allting , sen satte vi oss i soffan. Och vi kollade i kylskåpet men eftersom vi är idioter så glömde vi att köpa hem lite saker.
- EMELIE!
- JA?
- Vi har inget ätbart i kylskåpet, sa hon.
- Men vafan, hur kan man glömma?
- Kom vi går ut och handlar lite saker.
- Okidoki . Svarade jag.

Sarahs perspektiv:
Vi hade såklart ingenting att äta så vi gick och handlade lite saker vi behövde. När vi står vid kassan så ser jag en kille jag känner igen. Vem var han? Sen kom jag på.
- Emelie, sa jag.
- Aa?
- Är det där... Harry?
- Vilken Harry? frågade hon.
- One Direction, idiot.
- Omg, jaaaa! Ser jag bra ut? Rinner mascaran, måste jag pudra? frågade hon.
- Men nej.
Emelie var galen i Harry, hans lockar, hans ögon, rösten. Ja, allt.
Emelie kollade på honom och han kollade på henne, log lite. Och allt hon sa var.
-Sarah, jag tror jag kommer smälta.
Stod bara där och skrattade och sen puttade jag henne lite lätt.
- Men vad?
- Du stirrar, så du vet.
- Oj, oj, oj..
- Kom vi fortsätter sa jag.
- Okej.

Det var inte så mycket ssom hände, men var det bra? Kommentera gärna :)
Min engelska/svenska lärare sa att jag skulle göra något sånt är och jag har tråkigt så kör bara :)

I wanna stay up all night and read all your comments until I see the sun! :D

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Din Blogg:

Vad vill du säga?:

Trackback
RSS 2.0