Like Nobody Else - Del 79 - slutet

Detta har hänt

- I didn't mean to.

- I don't care what you meant, I just care about what you did! I said loud.

- Niall, leave me the fuck alone! He said and camed closer

- What's happend to you? Harry said.

- Yes , I slapped her but don't you think I regret it?!

---

Sandra's perspektiv

Vi satt på en bänk, inte långt ifrån Mimos lägenhet. Sarah berättade allt från igår kväll tills nu på morgonen. Varför han hade varit så sur.

- Men han kan ju förfan inte bara lå dig, sa jag surt.

- Men.. sa hon.

- Vadå men? Ska du tillbaka till honom och låtsas som ingenting? Sa Mimo.

Hon svarade inte på det. Hennes kind var fortfarande röd och när man rörde henne där så gjorde det ont.

Hennes mobil vibrerade och då såg vi alla att en bild på när Sarah och Zayn kysstes lyste upp. Hon fick ett svagt leende på läpparna.

- What? hörde vi henne säga.

Zayn skrek och Sarah skrek, tillslut stängde hon bara av. Vi kollade frågandes på henne men hon bara skakade på huvudet och gick.

- Ska vi hänga på? frågade Mimo henne.

- Nej, det lugnt. Sa hon och fortsatte att gå.

Det var inte lugnt, inget vara lugnt. Allt var bara förstört. Vi gick tillbaka till killarna, jag med tårar i ögonen och Mimoo förbannad. Jag vae också förbannad, att slå en tjej är det lägsta man kan göra.

- Are you dumb?! Var det första jag sa när jag kom in genom dörren.

- So she told you? sa Zayn med en låg röst.

- Hell yes, she told us. How could you? sa Mimo

- I don't know.

- You don't know how you could raise your hand and slap her? sa jag högt.

Han svarade inte men man såg att han ångrade sig, en tår föll ner från hans öga. Men i det ögonblicket brydde jag mig inte om det.

Sarah's perspektiv

Han hade skrikit på mig i telefon och sagt att allt var mitt fel. Jag visste inte vart jag skulle nånstans, jag kollade igenom alla mina fickor och hitta nyckeln till lägenheten. Jag satte på mina hörlurar och sen började jag att gå.

När jag kommit dit visste jag inte vad jag skulle göra, jag packade mina saker i en stor väska. Jag kan inte bo med någon som slår mig, men jag visste inte om jag skulle göra slut. Jag la min väska vid ytterdörren och sen gick jag och tog en snabb dusch. När jag kommit ut från duschen, plattade jag mitt hår, tog på mig ett par tighta jeans med en topp och klackskor, jag sminkade mig lite och sen gick jag ut. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag ville sova ensam ikväll.

*Mimo, jag har packat mina grejer. Jag kan inte bo med honom, inte just nu. Jag tar in på ett hotell, hälsa killarna och Sandra att jag mår bra och älskar de. Puss*

Jag tryckte på skicka och sen gick jag runt. Helt plötsligt stod jag utanför Mimos lägenhet. Jag visste att det aldrig skulle kunna bli som förut mellan mig och Zayn. Jag hade hans hemnyckel i min hand. Jag gick upp till killarna, Mimo och Sandra. Jag kmackade på och Louis öppnade dörren, han kramade om mig och när jag gick in så såg jag Zayn sitta där. Hans kinder var helt blöta. Han kom fram till mig och kramade om mig, det var skönt att känna hans närhet, men jag kunde inte. Jag puttade bort honom och han tittade på mig. Jag gav honom nyckeln.

- Please, sa han och höll min hand.

- We are over, sa jag och vände mig om.

- What do you mean? sa han.

- You're single.

Alla tittade på oss men jag orkade inte. Efter det han gjorde förtjänade han inte mig. Jag gick snabbt ut därifrån. Jag satte mig vid trapporna, tände en cigarett och kollade igenom mina bilder och videoklipp. Jag log när jag hittade min och Zayns första kyssbild, och några tårar rann ner. Jag hörde dörren öppnas bakom mig, så jag torkade bort tårarna och ställde mig upp för att gå när jag hörde Harrys röst.

- It's me, sa han och jag kollade bak.

Jag blåste ut röken och log svagt.

- Take that cigarette out of your mouth. I thought you quit, sa han.

- I did, and now I've started again, sa jag och tänkte ta ett till bloss.

Han himlade med ögonen och tog ut cancerpinnen från min mun och slängde den på marken.

- Better, sa han och log.

Han bara kollade på mig och jag kollade på honom, tårarna slutade inte att rinna. Harry kramade bara om mig och sa att allt skulle bli bra, inget av det trodde jag på. Hur mycket jag än älskade att vara med Harry just nu, var jag tvungen att leta efter ett hotell.

- I gotta go, sa jag.

- Why?

- I'm gonna sleep at a hotel, so..

- Are you sure? You can stay with me, sa han och log.

- No, it's okay.

- Okay, I'll help you find a hotel, sa han och jag log.

Vi hade hittat ett hotell och Harry hjälpte mig ta upp min väska för den var riktigt tung! När vi kommit in i rummet, pussade jag Harry på kinden och sen gick han. Det var skönt att veta att killarna fanns där om man ville prata med de.

Sandra's perspektiv

Söndag:

Vi alla hade pratat med Zayn och han hade förstått att det han gjorde var fel. Vi alla var förbannade på honom och det visste han. Jag och Mimo däremot, vi utbytte inte ens blickar med honom.

Jag hade haft en lugn dag, bara varit med familjen och det var skönt. Jag hade varit sjuk så hade inte varit i skolan något alls, imorgon började jag! Det var synd att jag och Sarah inte började i samma skola men hennes skola låg inte så lång ifrån min, så det var inte så farligt.

Mimo kom över till mig.

- Sandra, Sarah svarar inte när man ringer, sa hon.

- Är du säker på att hon inte hör?

- Hundra på det, Harry sa vart hennes hotell låg.

- Vi drar.

Jag sa till mina föräldrar att jag skulle ut med Mimo en stund. Jag slängde på mig mina slitna converse, vi gick ut och sen låste jag dörren efter oss. Vi gick bara ett par minuter innan vi kom fram till hotellet. Vi frågade vilket rum hon låg på och sen tog vi hissen upp.

- 325, 326, 327. Här är det, sa Mimo och hon knackade.

I början öppnade hon inte och vi fick panik, när vi bankat på dörren som ett par galningar så öppnade hon äntligen. Hon stod framför oss med en stor vodka flaska i handen.

- Vafan! Sa jag surt och precis när jag sagt det ordet föll hon ihop. Mimo hann ta emot henne innan hon ramlade på golvet.

- Sarah, sa jag medans en massa tårar samlades i mina ögon.

- Vakna, sa Mimo med gråten i halsen.

Vi skakade om henne men hon vaknade inte till.

- Ring ambulansen, sa jag till Mimo.

Hon ringde ambulansen och sa vilket hotell och vilket rum vi var i.

Sarah's perspektiv

Någon knackade på dörren och jag gick sakta upp för att öppna. Vodka flaskan i handen och jag tyckte synd om mig själv. Jag hade flaskan mot munnen när jag öppnade dörren och där stod Mimo och Sandra, jag tog en klunk och sen blev allt svart. Jag bara föll ihop. Jag vaknade på sjukhuset med någon som höll min hand. Personen hade sitt ansikte nertryck mot sängen och jag förstod vem det var.

- What are you doing here? sa jag med en låg röst.

- I wanna be with you, sa Zayn och kollade på mig med sina rödsprängda ögon.

Jag tog bort hans hand från min hand och lät det bara vara. Jag ville kyssa honom, det ville jag verkligen. Det skulle kännas så rätt men ändå så fel. Läkaren kom in till mig och frågade om de andra också kunde komma in. Jag nickade och då kom de andra in. Alla kramade om mig och frågade om allt var bra. Jag nickade och efter bara ett par minuter så kom läkaren in igen.

- Miss Seddik, I have som bad news, sa han.

- What is it? klämde jag fram.

- I'm afraid you have your cancer back, sa han och alla tittade på mig. Ingen visste om det förutom tjejerna och Zayn. Tårarna slutade inte rinna och jag satte mig upp, lite för snabbt för hela rummet började att snurra.

- What do you mean? sa jag mellan snyftarna.

- You have leukemia, sa han och jag såg att Zayn fick tårar.

---

- S , tack till er mina underbara läsare som har läst min & Mimos novell. Jag börjar på en helt ny och om jag har tur så bloggar nog Mimo på den nya. Skriv gärna vad ni tycker hade kunnat bli bättre? Och vad ni tycker om slutet jag valde. Puss mina änglar ♥

SARAH!!! Sitter här och gråter mest för att den är slut för den här sååå bra!!! och sen så pga slutet, älskade de så bra men sorligt och fint en blandning liksom!<3

neeeeeeeeeeeeeeejjjj du kan inte sluta mitt i allt!! kommer sakna denna novellen jättemycket :( åhhh

novellen har varit suuuper bra! Men tycker inte om slutet:(( hehe , förresten, vad är det där leukemia?:)

skiit bra novell!! Men om du ska skriva en ny , kan den inte typ handla om fortsättningen på den hära? Eller om Louis eller nått! Kommer sakna den hära novellen! <3

Neeej! Är novellen slut?!

Kan du Inte fortsätta..

slutat, skakar älskling! grym novell alltså, längtar till nästa <33

ja förstod inte slutet...

va hände me zayn??

fick zayn leva me sina skuldkänslor för resten av livet??

va hände me Mimo o Liam??

va hände me harry??

blev sandra o mimo sams me zayn??



asså förlåt om ja e trög men ja fattade inte hela slutet men resten av novellen va mer än bra ja kommer sakna novellen...<3